Nu är man hjälte

En liten fin katthona var på rymmen i vårt område. 10 dagar var hon på drift. Vi såg henne lite då och då i vår trädgård. Jag satte ut lite vatten och mat varje dag. I torsdags kväll kom hon smygande mot matskålen. Jättehungrig. Åt upp allt. Gick iväg, men stannade upp en liten bit ifrån mig. Jag hämta mer. Hon kom tillbaka och åt igen. Och då satt jag vid skålen och fick klappa henne. Slut på maten igen. Gick in och hämtade mer mat - och en kattbur, som jag gömde lite diskret. Då kunde jag klappa henne när hon åt. Och snabb som jag var, tog jag henne och fick in henne i buren. Gissa om katten Majas matte blev glad när jag ringde och sa att jag fångat Maja. Hon trodde mig inte först. Men när hon kom efter en stund, så var lyckan total förstås. För visst var det rätt katt. Som tack fick jag igår en fin blomsterbukett, men döm om min förvåning när jag läste dagens tidning!